Jag och mina föräldrar vid "Heytrdraz".
Farfars hus i Anbaran.
Med bil tog 1 timme för att köra fram till ”Anbaran” som är en by ca 20 km borta från staden Mashhad. Trafiken var hemsk och tutande bilar fanns över allt, men besväret var värt!
”Anbaran” som betyder väldoftande var en vacker, liten, by som både min far och farfar ha vuxit i. Min barndom är fullt av minne från byns trånga gränder och vackra natur.
Jag besökte farfars hus - ett förfallet hus som liknar ruiner idag- En bit av min historia som snart är över och glömt.
1975 då jag reste till Sverige för att studera bodde farfar fortfarande i huset. Röda fiskar simmade i trädgårdens bassäng, höns gick omkring i gården och rök från vedeldade kamin kom ut genom skorsten. På kvällar satte vi på husets terrass på en blommig matta medan kokande samavar gav oss både värme och ett glas te, farfar berättade för oss av sig och livet innan.
”Ät inte så mycket socker det är inte bra för dina tänder” hördes alltid av farfar då jag ville blanda mycket socker i mitt teglas.
***
Jag stod mitt i trädgården i farfars hus igår och stängde en stund mina ögon för att höra skratt, farfars röst och rinnande vatten genom bäcken, men det hördes ingenting bara bilar som körde utanför.
Anbaran är inte samma by längre och människor är inte samma människor (anbarani) längre, stadsborna har ockuperat hela byn med sina bilar och lyxiga villor. Trånga gränder är byggda till breda gator och kaffe och restauranger har vuxit som svamp över allt.
Men, en bit från asfaltvägen nära till ”Heytedraz” sjunger fortfarande lärkan otålig efter våren, vita fjälilen flyger fortfarande, doften av äppelblommor finns kvar och björkträden stolt står kvar och växer mot himmel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar