Lundaandan svävar över Botulfsplatsen i dag.

Demokrati och folkstyre har länge varit en ledstjärna för Lunds kommun och för oss som bor här. Under de senaste månaderna har vi fått se detta i praktiken – hur Botulfsplatsen, steg för steg, vuxit fram inför våra ögon.

Och nu står vi här.
Om bara några dagar invigs denna plats.

Det är därför också en stund för tacksamhet.
En stund att uppskatta och tacka alla de parter som har varit med och gjort detta möjligt. Ett fantastiskt samspel mellan byggarna, Lunds kommun och LKF har präglat hela processen.

Men det handlar inte bara om dem.
Det handlar också om oss.

Vi som bor i Lund, vi som arbetar här, vi som rör oss genom denna plats – vi har fått vara delaktiga. Vi har blivit informerade, involverade och inkluderade i det som nu står färdigt framför oss.

Det är något att vara stolt över.
Att bo i Lund.
Att känna delaktighet.
Att få andas demokrati och folkstyre.

Lundaandan lever.
Och länge leve Lundaandan.

Låt det aldrig hända igen!

När ambulanssirenerna hördes på Valborgsmässoafton i centrala Lund var det förmodligen redan för sent att rädda en ung flickas liv. Trafiken och alkoholen släckte det.

Att de två unga män som bråkade med varandra var berusade är helt klart och att de, förmodligen oavsiktligt, knuffade ut flickan framför en buss och som därför blev påkörd av den, finns det vittne på. Sedan uppstår frågan: kunde olyckan ha undvikits?

Jag, och många med mig, har aldrig tyckt om att bussar och annan tung trafik kör genom centrala Lund. Stadskärnan är inte byggd för det. På medeltiden, då gatorna i Lunds centrum anlades, fanns inte bilar: där Stora Södergatan finns idag rann då en bäck mot Södra Esplanaden och gatan formades parallellt med

bäcken (därför är den inte rak). Stadens gator är trånga och kurviga och trottoarerna smala. När detta kombineras med uteserveringar och byggarbetsplatser uppstår trängsel.

Trots det kan bussar, stora som hus, köra runt i innerstaden, t ex till saluhallen, förbi och bland fotgängare, mammor med barnvagnar och cyklister. Även om förarna är skickliga – vilket de mestadels är -- och fordonen i bästa skick finns det risk att Valborgsmässoaftonens tragedi upprepas.

Våra offentliga vardagsrum bör vara trygga, Därför finns det all anledning att se över villkoren för den tunga trafiken i Lunds innerstad. Låt den ta andra vägar.

Män talade genusperspektiv!

Ingalisa Ekdahl försvarade hemlösa i Lund.

Kommunfullmäktigemötet den 27 mars kom samtidigt med vårsolen. På Stortorget satt ungdomar flockvis på marken kring Lunds kända fredskäppsstaty för att njuta av vårsolen. För ovanlighetens skull inleddes mötet en halv timme tidigare eftersom ledamöterna skulle öva på den nya voteringsanläggningen.


Vid ingången till sammanträdessalen väntade tre stridslystna kvinnor för att informera och påverka fullmäktigeledamöterna att rösta emot nedskärningar i förskolan och skolan. En av dem, Malin Sellberg, räcker fram ett gult flygblad till mig och säger:

– Hej Mohsen, läs detta!


Rubriken är ”Stoppa nedskärningarna i förskolan och skolan!” Klart att vi socialdemokrater håller med om detta. Under flera år har Lunds kommun varit bland fem bästa skolkommunerna i Sverige. Kvalitén på undervisningen påverkas negativt av färre lärare och större barngrupper.


Inne i fullmäktigesalen sitter politikerna med fjärrkontroller i händerna och övar praktisk demokrati, trycker på grön, röd eller gul knapp – ja, nej eller avstår. Exakt kl 17.00 börjar sammanträdet med upprop. Nu klarar vi detta på ett par minuter i stället för som tidigare på ca 15 minuter.


Om genusperspektiv är en social fråga eller icke, var en av mötets huvudfrågor. Rader av män gick fram till talarstolen och yttrade sig om detta, medan damerna satt tysta, det verkade som att de tyckte att genusperspektivet var en mansangelägenhet. Det var endast en ung dam som i slutet på debatten påpekade vikten av att en stad planeras med tanke på kvinnors säkerhet.


-- Vi socialdemokrater kommer att jobba med genusperspektivet oberoende av om ni klassar det som en social fråga eller inte, sade Gunnar Jönsson, S-gruppledare i Byggnadsnämnden med hänvisning till de borgerligas synpunkter.


***


En annan viktigt ämne som diskuterades rörde en motion inlämnad av Demokratisk Vänster och handlade om hemlösheten i Lund. För 4 år sedan skrev 32.000 personer under en protestlista och ställde frågan varför inte kommunen gör något för hemlösa i Lund, berättade Ingalisa Ekdahl (s) och fortsatte:

-- Motionen är mycket bra. Frågan berör många i samhället, även om gruppen hemlösa inte är så stor. Vad har vi för människosyn om vi avslå denna motion?

Men motionen avslogs med rösterna 36 mot 29. Vi socialdemokrater reserverade oss emot beslutet.


Fullmäktigemötet avslutades halv elva på kvällen. I mörkret och kylan satte jag på min cykel med tända ljus bak och fram, handskar på händer och halsduk om halsen, beredd att cykla i uppförbacke och mot vind. Tankar om debatterna och diskussionerna, alla förslag och motförslag gick rund i mitt huvud, jag valde att cykla utan mössa för att kunna kyla ner skallen.


Dagen är nära sitt slut, det är dags att värdera, tänkte jag på vägen hem. Har jag påverkat debatten idag? Har jag påverkat demokratin idag?


Utan tvekan vill jag svara JA, därför att varje gång jag tryckte på voteringsknappen var jag delaktig i det beslut som fattades. Det är bara synd att vi socialdemokrater är i minoritet - för att förverkliga socialdemokraternas ideal om jämlikhet, rättvisa och solidaritet, krävs mer makt från folket. Jag hoppas vi får det nästa mandatperiod.

En vagga för tolerans och solidaritet

Monumento Ao Emigrante - Azorerna


Låt staden Lund, parallell med strävan för att bli Europas kulturhuvudstad år 2014 - blir en vagga för tolerans och solidaritet!


Invandrar/flykting -fientliga tendenser breder ut sig som en svart mantel över vår stad - Lund.
Aldrig tidigare har varit luften i Lund så tung för att andas som nu är.

• Lunds politiker minskar mottagandet av flyktingar från 150 till 125 när Sveriges flyktingförläggningar är proppfulla av människor i behov av kommunplacering.
• Sverigedemokraterna med sin invandrarfientliga politik får för första gången fotfäste i KF och lägger förslag att mångfaldsplanen för Lund avskaffas.
• Kommunstyrelsen i sitt senaste sammanträde vägrar att bifalla motionen ”finn vägar för att minska främlingsfientlighet och rasism i Lund” .

Vart är vi på väg?

***



Monumentet i Lund är en fredssymbol, rest till minne av de tusentals människor som dog i det blodiga slaget år 1676.


Varför kan vi inte resa ett monument/staty i Lund för de miljontals människor som är i flykt och nöd i världen som en symbol för Lunds solidaritet, tolerans och öppenhet?

En liknande Monumentet ” Monumento ao emigrante” finns på Azorerna i Portugal. Jag hade tillfälle att besöka platsen och fotografera statyn.

Jag skulle gärna -rak ryggad och stolt- röstad för en sådan staty i vår stad Lund.

”Bara leva på jorden.”

En vanlig dag, i en vanlig stad - Lund










Idag tog jag en promenad på lunchtid i centrala Lund. Efter en 5 veckors vistelse i Iran ville jag se ”Lund” inifrån.
Allt var som vanligt. Staden, människor, affärer, bilar, växter…..

– Köpte ett Sesambröd på Mormors bageri, vit ost, tomat och gurka på Kattesunds fruktaffär, fick gratistidning vid Saluhallen och lugn och samsad återvände till min arbetsplats för att äta min favorit lunch – färskbröd, vit ost, tomat, gurka, blandad med olivolja, salt och peppar.

Oj glömde att berätta - träffade även, en mamma med sina två barn ( fick en kram av henne och gratulation för att jag har blivit pappa) såg SKD Lunds chefredaktion som hälsade på mig med en ”leende”, träffade en folkpartipolitiker som alltid är lika trevligt och prata med honom och Nikolas mamma som är en gammal bekant.

Kul att man känner så många, och kul att människor i Lund är så fina.

”Bara leva på jorden” skulle räcka. Jag hatar att dricka champany med kaviar och jordgubbar på Hotel Hiltons takrestaurang. Jag skäms att sitta i en ”knall röd Ferrari” och köra genom Lund, men jag älskar att sitta på en klippa och äta min favoritmat(bröd ost och tomat och gurka) och jag är super lycklig att cykla genom stan på min fina cykel.

”Bara leva på jorden” och bara ”livet vara normalt” skulle räcka mer än väl att vara lycklig.

En Iransk tiger

Samtal med byns vismän.



Mitt i naturen i Boghmech.


Väl förbred om "tigern" kommer fram.








I en dal vid höga bergen vid gränsen in till Afghanistan finns en vacker by vid namnet ”Boghmche”. Vid gryningen igår körde vi med bil mot öster för att besöka den byn och dess vackra natur. En tiger med sina valpar bor i berget nära byn. Byborna har sett tigern flera gånger och ständig talar om den. Vi var väl förbered för att möta tigern - med ett laddat gevär. Och under hela dagen hade vi en förväntan att tigern bli synlig. Efter en lång sträcka vandring i dalen och i en rinnande bäck mot kvällen kom vi tillbaka till byns tätbebyggelsen.

Vid den ända affären mitt i byn träffade jag en grupp äldre ”herrar”, försiktigt gick jag fram för att öppna ett samtal med dem;

- salam alikom hadjagha, ropade jag
- salam och khosh amidid svarade en av dem.

Efter en stund kunde vi samtala mer öppet hjärtligt med några av dem äldre män.

– Vilka brister har ni här i byn, frågade jag.
– Vägar, och jobb åt våra ungdomar, svarade en av dem utan att tveka.

Sedan pekade han åt en grupp unga killar som satt i rad vid väggen under en behaglig solsken, och med en lugn och klar röst fortsatt han;
- Jag har sex soner och redan fyra av dem har flyttad till stan – här i vår by finns inget jobb.
Sedan tittade han noggrann på mina joggingskor, kläder, min ryggsäck och solglasögon och ställde frågan;

Vem är du och var bor du?

Jag ville gärna berätta för honom att jag är en socialdemokrat och medlem av Sveriges största parti som i princip har byggt det nya Sverige under de senaste 100 åren, men för att mitt avstånd till honom inte blir större valde att endast svara:

- Jag heter Mohsen och bor i Sverige.
- Sverige, där som gör fina klockor?

Landet Sverige var helt främmande för honom.
– Har ni tillräckligt med vägar och jobb i den stad som du bor i?? Frågade han mig.
– Samma problem där som här, vi har också svårt att skapa tillräckligt med jobb åt ungdomar svarade jag.

På väg tillbaka till Mashhad konstaterade vi att vi inte lyckades se tigern men samtalet med byns vismän visade att det finns en ”tiger” till i byn som är mer synlig än tigern in i berget. Samt att en socialdemokrat är en socialdemokrat även befinner sig långt borta från Sverige och sina politiska uppdrag. En socialdemokrat är alltid nyfiken på att höra och se orättvisorna.

Anbaran – en försvunnen by

Jag och mina föräldrar vid "Heytrdraz".



Farfars hus i Anbaran.





Med bil tog 1 timme för att köra fram till ”Anbaran” som är en by ca 20 km borta från staden Mashhad. Trafiken var hemsk och tutande bilar fanns över allt, men besväret var värt!

”Anbaran” som betyder väldoftande var en vacker, liten, by som både min far och farfar ha vuxit i. Min barndom är fullt av minne från byns trånga gränder och vackra natur.

Jag besökte farfars hus - ett förfallet hus som liknar ruiner idag- En bit av min historia som snart är över och glömt.

1975 då jag reste till Sverige för att studera bodde farfar fortfarande i huset. Röda fiskar simmade i trädgårdens bassäng, höns gick omkring i gården och rök från vedeldade kamin kom ut genom skorsten. På kvällar satte vi på husets terrass på en blommig matta medan kokande samavar gav oss både värme och ett glas te, farfar berättade för oss av sig och livet innan.

”Ät inte så mycket socker det är inte bra för dina tänder” hördes alltid av farfar då jag ville blanda mycket socker i mitt teglas.

***

Jag stod mitt i trädgården i farfars hus igår och stängde en stund mina ögon för att höra skratt, farfars röst och rinnande vatten genom bäcken, men det hördes ingenting bara bilar som körde utanför.

Anbaran är inte samma by längre och människor är inte samma människor (anbarani) längre, stadsborna har ockuperat hela byn med sina bilar och lyxiga villor. Trånga gränder är byggda till breda gator och kaffe och restauranger har vuxit som svamp över allt.

Men, en bit från asfaltvägen nära till ”Heytedraz” sjunger fortfarande lärkan otålig efter våren, vita fjälilen flyger fortfarande, doften av äppelblommor finns kvar och björkträden stolt står kvar och växer mot himmel.